azpn

Skall fatta mig kort då vi strax skall begeoss iväg till Sandras äldsta syster för att fira ut det gamla och in det nya året.

Jag önskar eder alla ett gott slut och ett fantastiskt nytt år!
Tag det lungt med bubblorna och varandra.

Vi syns 2009

Måndag:     15 - jobb     22 - jobb     29 - jobb       5 - jobb
Tisdag:       16 - jobb     23 - ledig     30 - jobb      6 - ledig
Onsdag:     17 - jobb     24 - ledig     31 - ledig     7 - jobb
Torsdag:    18 - jobb     25 - ledig     1 - ledig        8 - jobb
Fredag:      19 - jobb     26 - ledig     2 - jobb         9 - jobb
Lördag:      20 - ledig     27 - ledig     3 - ledig     10 - ledig
Söndag:     21 - ledig     28 - ledig     4 - ledig     11 - ledig

Sandra ringde nyss och allt hade givetvis gått bra. Så nu kan jag vara lugn i några timmar innan det är dags igen, hennes plan hem ska lyfta vid 6 tiden ikväll.

Vid 9 tiden så lyfte Sandras plan från Broma med riktning emot Malmö. Jag hatar flygplan, är sjukt orolig att det skall hända något. Jag vet att statistiken säger att flyg är det säkraste färdmedlett, jag vet inte hur många gånger säkrare än bil, men det spelar ingen roll. Jag ändå så sjukt rädd att det ska hända något. Jag har ont i magen och mår illa.

För OM det skulle hända någonting med flygplanet så är man ju som passagerare helt handlingsförlamad. Man kan inte göra någonting förutom att spänna fast bältet, be och hoppas på det bästa. Man har ingen makt att själv påverka vad som händer eller kommer att hända. Vidrig tanke.

Men givetvis kommer det att gå bra, det är bara jag som har en olustig inställning emot flygplan. Jag vet att det kommer gå bra för hon ringer nämligen snart efter landningen och säger att allt gick bra. Det lovade hon nämligen.

Här på jobbet så sitter de flesta i stora kontorslandskap och lite då och då så står det en "sockerbit" som ibland innehåller fikarum, konferansrum och ibland toaletter. I dessa toasockerbitar ser det nästan alltid likadant ut, en skrubb, ett vilorum, en dam wc, en herr wc och en handikap wc. Vid vissa tider kan det vara lite mer folk som vill använda toaletten så då används handikaps wcn av icke handikapade. Vi har dock bara en  som sitter i rullstol här, såvitt jag vet, så det är väl ingen större fara med det.
En gång när killen i rullstolen stod framför mig i "kön" och vi båda vänta på någon ledig toa, det verkade som om några tog sig en långskit och vägrade komma ut från toaletterna och när äntligen någon gör det slidar rullstolskillen in på den vanliga toan. Jag förstår inte riktigt hur han skall lyckas med det då den är så jävla liten att det är ett mission att vända på sig därinne utan rullstol. Antingen var det verkligen panik för honom eller så är han bara jävligt snittsig.

man undrar ju lite hur det såg ut där inne.

Jag antar att ingen längtar till måndagsmornarna och en veckas arbete, eller? Jag antar däremot att de flesta redan på söndagen fylls med en viss ångest som sedan, isamband med väckarklockan, spottar än i ansiktet på måndags morgonen. Detta känner jag jämt, även om loskan kan kännas mindre eller större vissa mornar.

Men idag är det inte en vanlig måndags ångest. Idag var loskan enorm. Jag sitter allvarligt och önskar att jag fick vinterkräksjukan eller någonting annat som tvingade mig att gå hem. Jag vill springa emot toaletten med den där paniken som säger: - Jag kommer inte hinna, jag kommer fan att spy över hela korridoren, SHIT, SHIT, SHIT!
Nu vill jag givetvis inte spy i korridoren men jag skulle lätt välja det bara jag fick bli sjuk, jag skulle även välja att träffa den där dryga projekt ledaren med lite av spyan.

Bara jag får gå hem och lägga mig hemma i sängen/soffan och tycka synd om sig själv.