azpn

Var på väg till jobbet när jag såg att det satt en affisch på vår fastighet. Jag brydde mig inte först men kunde givetvis inte låta bli att kolla vad det handlade om, det vissade sig vara Gycklarnas kulturnatt. Affisch jäveln kunde fan inte ha lämnat fasaden snabbare. Efter att ha besudlat mina händer med denna vidriga affisch sprang jag snabbare än vinden till jobbet och raka vägen mot toaletterna. Handsprit, var fan är handspriten tänkte jag. Sen såg jag den, den vackraste flaska jag sett och jag kände ett visst hopp om överlevnad. Jag satte på ljumet vatten i kranen, klädde av mig naken och rullade ihop mig i en liten boll i handfatet. Jag dränkte mig själv i handspriten och skrubbade det hårdaste jag kunde mig själv ren med toaborsten. Det tog 45minuter innan jag lyckades samla mig själv och ansluta till mitt skrivbord.

Jag tror jag klarar mig men kommer gycklarsyntomen smygande finns det bara en utväg. Men det gör inget, jag kan dö lyckig med vetskapen om att jag har räddat liv. Tänk om ett osyldigt barn hade sett eller rört affischen, det är en hemsk tanke. Bara gud vet hur många liv jag igentligen räddade denna dag!